Carina!

Strax efter kl 16.00 igår fick jag ett telefonsamtal som jag fasat för. Min bästa vän`s syster, Monika ringde för att berätta att Carina gått bort. Jag kan inte fatta det, det går liksom inte in i skallen att hon är borta för alltid.Ibland kommer insikten ikapp, och då känns det som ett rejält slag i magen. Tänker på hennes familj hemma, 3 barn och relativt nygift. Känns konstigt att jag skickade ett par olika mail igår, innan jag visste att hon aldrig kommer att läsa dom...
Att behöva ta bort hennes namn ur mobiltelefonen och mailen känns inte heller så lockande. Vi som skulle sitta tillsammans på ålderns höst och dricka vin och prata om våra barnbarn...
Men jag hoppas och tror faktiskt att vi kommer att träffas, den gången det är min tur att lämna jordelivet.